Jag har många gånger sagt att jag inte har några drömmar. Till mina vänner och min familj. Okej, jag vill dö, vill inte leva.
Men jag har drömmar, som alla andra personer i världen, saker som jag vill uppnå innan jag försvinner.
Fast många av drömmarna som jag har är omöjliga att få, då man måste lägga ner ’heart and soul’ på dem. Och det är inte något jag är bra på. Alls.
Men jag tänker rabbla upp varenda dröm ändå, och berätta varför jag vill bli det. (Fast jag har ingen aning om varför ni skulle vara intresserade…)

 1. Författare. Det är min absolut största dröm. För jag älskar att skriva. Och jag kan faktiskt säga att jag är bra på det. Det är ett sätt för mig att beskriva och berätta saker som jag vanligtvis inte kan, eller vill säga.
Men det är någonting med att skriva som är lugnande, även fast jag för det mesta blir deppig då jag mest skriver deprimerande saker. Jag kan inte skriva någonting annat! Jag har försökt skriva kärlek. Omöjligt, då jag aldrig upplevt det. Eller jo, jag kan, men det blir ingen känsla i det. Man blir inte sådär varm och glad när man läser det. Jag kan inte heller skriva en berättelse som är helt glad. Det måste alltid vara något ångestfyllt och deprimerande med. Anledningen till att jag vill skriva är också för att jag vill hjälpa andra, som känner som jag, att allt hopp i världen är borta, och att dem inte har något att leva för. Jag vill kunna ge dem det där lilla hoppet, även fast det sker i en bok. För böcker har gett mig hopp, gett mig något att länga efter – även fast det för det mesta aldrig hänt. Jag vill kunna hjälpa människor med mina ord, såsom andra hjälpt mig.

 2. Musiker. Älskar att sjunga! Fast jag är inte direkt bra på det… Men jag älskar verkligen hur musik får mig att känna, och jag vill kunna förmedla en liknande känsla till andra. För musik har också hjälpt mig, super mycket. Skulle aldrig kunnat klara mig utan.

3. Skådespelare. Det här är en dröm som jag fått under det senaste året kan man säga. Jag kan inte skådespela om så mitt liv hängde på det, men det är någonting med att se hur en människa kan ändras så mycket när den kommer in i rollen, på hur stort allvar en skådespelare tar den. Jag vill också kunna göra det, och jag tränar lite nu och då på att kunna skådespela, även fast det är en omöjlig dröm det också.  Alla förebilder som jag har är just skådespelare, som bland annat Helena Bonham Carter och Johnny Depp.

Många undrar alltid varför vill du inte bli konstnär? Om jag ska vara ärlig, så tycker inte jag att jag alls är bra på att teckna. Det känns som om jag stjäl andras konst, att jag bara ritar av hela tiden. Jag tycker inte att jag förtjänar alla komplimanger jag får. Därför vill inte jag bli konstnär, för det känns som om jag fuskar hela tiden.