"För varje mening, ord som strömmar ur din mun, känner jag mig falla ner i mörkret. Varför kan du inte se det bra i mig, mina goda kvalitéer.
För jag kan inte låta bli att tro dig, tro dina meningar och ord.
Värdelös. Inte bra nog. Fet. Ful. Svag. Lögnare. Falsk. Idiot. Du rabblar upp dem, och jag kan inte se någon ånger i dina ögon, bara kallt hat, hat som är riktat mot mig. Och jag frågar mig själv, vad har jag gjort dig?
Det var inte meningen att du och jag skulle bli en, och leva i samma kropp. Det var inte meningen att jag skulle bli som jag är.
Varför kan inte du se att jag ångrar mig, och jag skulle vilja dö lika mycket som du skulle vilja se mig död. Varför ser inte du det? Varför ser inte du att jag försöker, försöker slita mig ur, försöker att inte vara så jälva misslyckad. Ser inte du det?"

Tisdag 28 September 2010, Dagbok