Instängd i min egen hjärna.
Omringad av ingenting.
Sitter jag.

Metall skär genom huden.
Blod sipprar fram.
Jag försöker att känna,
men allting är borta.

Mitt hjärta slår mot revbenen.
Vatten tränger sig in i lungorna.
Smärta far igenom min kropp,
för varje andetag jag tar.

Leendet sprider sig över ansiktet.
Och min syn börjar svartna,
i kanterna.
Det här är vad jag drömt om.
Nu är det äntligen slut.