Jag har aldrig klarat av att läsa andras dikter, men mest av allt har jag hållit mig borta från kända diktförfattare. Varför?

För att jag är rädd att jag ska tappa min egen tolkning, och skriva så likt andra att det inte är mitt längre. Att det inte är så personligt som tidigare. Fast när jag läste Djävulens märke, så läste rektorn i slutet av boken upp en dikt av Karin Boye, och jag fastnade verkligen för den, och sökte upp fler dikter av henne på datorn och de var verkligen bra. Så Karin Boye är en ny (och enda) favorit för mig, och jag har fått lite inspiration från några av hennes dikter att skriva egna. Men, dem är fortfarande personliga, och mina egna :)

Jo, vi vet mer: en sömnlös natt
lyssnar vi tyst i hemlig skräck
in i vårt inre, till ett sorl
som av en underjordisk bäck
eller en snäckas svaga sus,
där ändå hela havet hörs,
och i vår bävan slutar vi
att fråga vilken väg vi förs.
av Karin Boye

Ett stycke från hennes dikt Så drivs vi...