My wish, my dream
is to disappear.
Not from Earth, not from life,
but into another world.
Where I can be happy,
where I can get an ending.
That is not bound to be miserable.

Moshi Moshi alla!
Ska snart börja städa mitt rum, men först rensar jag lite böcker. Herregud vad svårt det är, att skilja sig med sina böcker, även fast de är från fyra år tillbaka, och aldrig läses.
Kanske jag kan sälja dem, tjäna lite pengar och köpa nya böcker... JA! :D
Fast... Var kan man sälja böcker... Hm... Förslag?

Människor dör varje dag.
Alltid är det någon,
vars sista andetag tas.
Någon som skriker i smärta,
innan hjärtat slutar slå.
Dem vill inte dö.

Jag vill kunna ta
mitt sista andetag.
Jag vill att mitt hjärta
slutar slå.
Jag vill dö.

Du som är sjuk,
du som ej vill dö.
Låt mig ta din plats,
ge dig en chans till livet.
För du förtjänar det.

Moshi Moshi!
Bara två dagar kvar av praon... Både roligt och tråkigt.
Idag fick jag baka bröd (m. oregano) och en citronmazarin kaka. Den var god (enligt andra). Fick även dekorera en smörgåstårta inför en begravningsfika. Den blev superfin.
För övrigt har jag gjort kaffe, plockat disk osv... Fick sluta 15 min tidigare.
Har fått några beställningar på avritning (skicka en tydlig bild med bra kvalité, [email protected]) och har ritat två stycken idag. Egentligen tre, men en fick jag slänga för den blev sämst. Fast jag är besviken på vissa, som inte blivit som jag velat... Dem måste vara perfekta. Fast det är dem inte. Känns som om jag suger på att rita ibland... (BORT ONDA TANKAR, VAR POSITIV...)

Mår illa just nu. Åt en pizza för... två timmar sedan? 1 ½ timme sedan... Usch...


...Egen gjord latte....

Everyone deserves life, whether they want it or not.

Godmorgon bloggen!
Igår kväll, och idag var det ju pappas 50 års fest, och jag kan säga att jag drack alldeles för mycket läsk och åt alldeles för många salta pinnar.
Maten åt jag i alla fall inte för mycket av, och jag skippade tårtan helt och hållet så jag kommer i alla fall inte gå upp i vikt ;)
Gick och lade mig vid två-tiden, då jag inte orkade hålla mig uppe längre och vaknade innan åtta. Snart blir det i alla fall att äta lite paj från igår och sedan städa.
Kanske även klämmer in lite läxor...



En bild jag ritade för ca ett halv år sedan, därför är inte skuggningen världens bästa ^^

Jag har många gånger sagt att jag inte har några drömmar. Till mina vänner och min familj. Okej, jag vill dö, vill inte leva.
Men jag har drömmar, som alla andra personer i världen, saker som jag vill uppnå innan jag försvinner.
Fast många av drömmarna som jag har är omöjliga att få, då man måste lägga ner ’heart and soul’ på dem. Och det är inte något jag är bra på. Alls.
Men jag tänker rabbla upp varenda dröm ändå, och berätta varför jag vill bli det. (Fast jag har ingen aning om varför ni skulle vara intresserade…)

 1. Författare. Det är min absolut största dröm. För jag älskar att skriva. Och jag kan faktiskt säga att jag är bra på det. Det är ett sätt för mig att beskriva och berätta saker som jag vanligtvis inte kan, eller vill säga.
Men det är någonting med att skriva som är lugnande, även fast jag för det mesta blir deppig då jag mest skriver deprimerande saker. Jag kan inte skriva någonting annat! Jag har försökt skriva kärlek. Omöjligt, då jag aldrig upplevt det. Eller jo, jag kan, men det blir ingen känsla i det. Man blir inte sådär varm och glad när man läser det. Jag kan inte heller skriva en berättelse som är helt glad. Det måste alltid vara något ångestfyllt och deprimerande med. Anledningen till att jag vill skriva är också för att jag vill hjälpa andra, som känner som jag, att allt hopp i världen är borta, och att dem inte har något att leva för. Jag vill kunna ge dem det där lilla hoppet, även fast det sker i en bok. För böcker har gett mig hopp, gett mig något att länga efter – även fast det för det mesta aldrig hänt. Jag vill kunna hjälpa människor med mina ord, såsom andra hjälpt mig.

 2. Musiker. Älskar att sjunga! Fast jag är inte direkt bra på det… Men jag älskar verkligen hur musik får mig att känna, och jag vill kunna förmedla en liknande känsla till andra. För musik har också hjälpt mig, super mycket. Skulle aldrig kunnat klara mig utan.

3. Skådespelare. Det här är en dröm som jag fått under det senaste året kan man säga. Jag kan inte skådespela om så mitt liv hängde på det, men det är någonting med att se hur en människa kan ändras så mycket när den kommer in i rollen, på hur stort allvar en skådespelare tar den. Jag vill också kunna göra det, och jag tränar lite nu och då på att kunna skådespela, även fast det är en omöjlig dröm det också.  Alla förebilder som jag har är just skådespelare, som bland annat Helena Bonham Carter och Johnny Depp.

Många undrar alltid varför vill du inte bli konstnär? Om jag ska vara ärlig, så tycker inte jag att jag alls är bra på att teckna. Det känns som om jag stjäl andras konst, att jag bara ritar av hela tiden. Jag tycker inte att jag förtjänar alla komplimanger jag får. Därför vill inte jag bli konstnär, för det känns som om jag fuskar hela tiden.

Hur många sår jag än har, så klarar dem aldrig av att visa den fulhet jag bär inom mig.

You don't see me the way I do. That's why you can't see how ugly I am on the inside.

Bakade muffins idag eftersom att pappa fyller år. Grattis till dig! :)
Kokade även kaffe till honom. Snäll unge...

Tusen tårar skiner i dina ögon,
likt diamanter glittrar de.
Du döljer dem,
ljuger och säger att allting är bra.
Men jag ser hur ont det gör,
hur mycket du hatar dig själv,
för allt som hänt.

Blod sipprar nerför dina bleka armar,
röda streck bildas i ett oläsligt mönster.
Ett leende leker på dina läppar,
medan ännu ett rött streck uppstår.

Döden ser dig rakt i ansiktet,
och jag ser dig le,
som du gjorde första gången vi sågs.
Jag vet vad det betyder,
vad blicken i dina ögon säger.
Hindra dig kan jag inte,
för jag är rädd för din ilska.

Du är döende,
och jag tänker på din reaktion,
om jag skulle hindra dig.
Rädsla, smärta.
Ett skratt undslipper mina läppar,
ekar tomt i det kala rummet.
Jag tror jag håller på att bli galen.
Du stirrar på mig,
den här gången oseende.
Medan jag tittade bort,
hade du tagit ditt liv.

Det är mitt fel,
för jag hindrade inte dig.
En klump växer i min hals,
när jag ser dig.
Tårar väller upp i mina ögon,
men jag motar bort dem.
Det är inte jag som ska gråta,
jag som orsakade det här.

En stor lust att ta kniven växer i mig,
vill slita den från din slappa hand.
Pressa in den i min kropp,
lägga mig ner bredvid dig.
Ta din kalla hand i min,
och låta ett leende växa på mina läppar.
Medan jag förs bort till dig,
till en värld där ingen smärta
existerar.

“Those days are over Adrian. We can never go back to what we were. Too much has happened, and we have changed.”

It hurt, but it had to be done. I can’t be with him, knowing that I don’t love him as much as I did before. But he was my friend, my best friend, and I knew that my rejection hurt him, bad, and we could never get our easy-going friendship back.

And even though it was for the best, and I don’t love him, I miss him. I miss him so much it hurts. I never knew how it felt like, breaking your heart. I didn’t know that the feeling was so real, that you could almost hear the cracks form, before the beating organ fell to pieces, the shards digging through ones lungs, making it difficult to breathe.

Tears clouded my vision as I lay down on the cold floor beneath me, not caring that it was uncomfortable. At least it eased some of the pain forming inside of me, eased the guilt in my mind for breaking Adrian, crushing the already cracked heart.

But they were both broken, even before this; this just opened the sealed wounds.

And two broken pieces can’t fit if they aren’t from the same artifact.

Those plump lips were supposed to be mine. It should be me kissing them red and swollen, not him.

I could only watch, see her twirl, her skirts flying, around on the dance floor in his arms, her tinkling laugh- showing of her pearl white teeth- echoing in the room, like she was the only one there. For me, she is the only one.

Her beautiful turquoise eyes glimmered in the dim light from the chandeliers, happy and alive.

And as the song reached its end, he kissed her, my girl, and I fisted my hands under the table, trying to control the rage that rose within me.

When they broke apart, he led her to a table clothed with white linen and they seated themselves, him whispering something in her ear, making her laugh again. It should be me sitting there next to her, holding her delicate hand in mine.

The dress that she was wearing looked like it was made of the finest silk, the pure white color of the dress highlighting her already pale skin. It clung to her body like a second skin. She is, by far, the most beautiful girl in the room.

My hands wanted to reach out and touch her, feel her. I almost rose up from the chair, but regained control of my body, but my mind was still thinking about her, my eyes lingering on her elegant form as she sat there, so near, yet so far away.

The night was close to its end, and as they made their way out from the quaint room, and I could feel my heart breaking. Cheesy, but true.

It was like barbed wire wrapping itself around the beating organ, and a wheezing sound could be heard in his chest as it struggled to get its usual rhythm.

It should be me, walking with a goddess like her by my side, her head leaning against my shoulder. It should be me kissing her passionately, touching her hair gingerly; knowing she hated it when it got ruffled. It should’ve been me who was wearing the thin golden band ring around my ring finger, looking forward to forever.

Godmorgon bloggen!
Idag är första prao-dagen då. Från och med nu får jag vakna fem varje dag. Jätteroligt. Börjar gå lite efter sju-tiden så att jag hinner fram innan klockan åtta.
Sen slutar jag vid fyra tiden. Långa dagar jag får ^^
Nu ska jag låta håret torka och sedan ska jag sätta upp det och fixa en lätt sminkning.

Non fui, fui, non sum, non curo.
- Latinskt citat, Jag fanns inte, jag fanns, jag finns inte längre, jag bryr mig inte.

Mina händer darrade lätt medans jag höll i den lilla pappersbiten. Om jag ville, så skulle jag kunna riva den i små stycken, och låtsas som om den aldrig någonsin existerade. Som om de ord som var skrivna med hennes barnsliga still aldrig funnits.

Tårar formades i mina blåa ögon och en föll sakta nerför min kind och föll ner på pappret. Jag kände hur en klump formades i min hals.

Jag kunde framför mig föreställa hennes glada leende, som alltid lyste upp ett rum och på sättet som hon alltid skrattade och pratade, suddade bort de ledsna uppsynen av sina vänner. Hon var som en stark stjärna i de mörkaste stunderna.

Det kan inte vara sant, inte hon. Hon skulle aldrig göra något sånt här. Det är inte hennes stil bara.

Man skulle aldrig kunna tro att hon hade mörker i sitt liv, svåra stunder. Att det skulle leda till något sånt här. Det känns hopplöst, att tro att någonting kommer att bli bra i livet om en stark människa som hon inte klarar av det. Inte klarar av att leva i denna dystra vardag som är vårt liv.

Och jag vill göra samma sak. Lämna allt, smärtan, sorgen. Livet. Men jag kan inte göra det. Jag måste hedra minnet av henne, och få henne att leva vidare, även fast hon inte är här. Jag kan inte heller överge min familj, mina vänner, alla som finns där för mig.

Jag svepte undan en visp av blont hår, och satte mig ner på det kalla cement golvet, och lät tårarna rulla nerför mina kinder medan jag snyftade mjukt.

Jag orkar inte längre.

Jag har aldrig klarat av att läsa andras dikter, men mest av allt har jag hållit mig borta från kända diktförfattare. Varför?

För att jag är rädd att jag ska tappa min egen tolkning, och skriva så likt andra att det inte är mitt längre. Att det inte är så personligt som tidigare. Fast när jag läste Djävulens märke, så läste rektorn i slutet av boken upp en dikt av Karin Boye, och jag fastnade verkligen för den, och sökte upp fler dikter av henne på datorn och de var verkligen bra. Så Karin Boye är en ny (och enda) favorit för mig, och jag har fått lite inspiration från några av hennes dikter att skriva egna. Men, dem är fortfarande personliga, och mina egna :)

Jo, vi vet mer: en sömnlös natt
lyssnar vi tyst i hemlig skräck
in i vårt inre, till ett sorl
som av en underjordisk bäck
eller en snäckas svaga sus,
där ändå hela havet hörs,
och i vår bävan slutar vi
att fråga vilken väg vi förs.
av Karin Boye

Ett stycke från hennes dikt Så drivs vi...

Moshi Moshi!

Har bestämt mig att skriva alla mina inlägg på ett word-dokument, då det hackar fett mycket när jag skriver på internet. Så om det är många paragrafer, stycken och whatnot, so vet ni varför.

Sitter just nu och lyssnar på Chris Daughtry, hans låt September, som är superbra och finns längre ner på min blogg. Scrolla bara ner, så hittar ni den ;)

Funderar även på om jag ska rensa mina fanfictions som jag skrivit. Har jättemånga som jag inte läst på länge. Fast jag vet inte om jag orkar :) Men är fett sugen på att skriva, antingen en dikt, eller novell, men kommer inte på något, alldeles blankt. Så om ni har några idéer, så är jag tacksam :)

Om ni vill läsa något av det jag skrivit, så kan ni kolla in min fanfiction sida (där dem flesta av mina berättelser är gamla, och därför inte så bra skrivna) eller fictionpress sida.

http://www.fictionpress.com/u/739339/Tempted_Sacrifice

http://www.fanfiction.net/u/2210309/Tempted_Sacrifice

Tear me apart,
break my heart.
But nothing will hurt more,
than watching you walk away.

Dina händer är täckta av blod,
skulden sitter tung på dina axlar.
Dina ögon är fyllda av sorg,
ditt inre fyllt av smärta.

Det var aldrig meningen,
att det skulle gå såhär långt.
"Det är bara på skoj." sa ni.
Men det roliga tog slut,
liksom allt annat i livet,
och liksom livet ni tog.

"Det var inte meningen."
Alla vet det,
alla vet att det bara var på skoj.
Men det gör torkar inte bort blodet,
eller lyfter tyngden från dina axlar.
Den suddar inte ut sorgen i dina ögon,
eller klämmer ur smärtan ur ditt inre.

Förlåt att det första ordentliga inlägget på länge kommer vara negativt, så om du inte tycker om sådant, så tycker jag att du ska sluta läsa nu.

I alla fall… Idag mår jag skit, som alla andra dagar. Antar att jag mår extra dåligt eftersom att jag var glad på söndag då jag kom bort hemifrån. Klarar inte av att vara glad mer än en dag åt gången. Vet inte varför, det är bara så.

Idag var det jobbigt att gå till skolan. Eller jobbigare, eftersom att jag hatar att gå till skolan. Känner mig så annorlunda och utstött. Fast det är mitt eget fel egentligen… För det är jag som inte vågat prata med andra, och det är ju såklart att dem tröttnar. Och det är lätt att tröttna på mig, så tråkig som jag är ;)

Jag hatar att jag mår så dåligt hela tiden. Och jag hatar att få komplimanger, som vi var tvungna att ge till varandra i dag på mentorstiden. Jag kom inte på något, så jag skrev inte… Jag hatar komplimanger eftersom att de är lögner. Jag är inte snäll. Det är bara en fasad som jag sätter upp. Bra på att rita… Nej, det finns många som ritar bättre än jag. Och jag är ledsen för att jag ljuger, låtsas vara något jag inte är i skolan. Och för att många som jag känner tror jag är bra på något sätt, för det är jag inte. Det är onödigt att slösa sin tid på mig. Onödigt att jag egentligen finns. Vad gör jag för nytta för andra? Jag är bara i vägen hela tiden.

Och nu mår jag ännu sämre för när jag skriver det här så släpper jag ut allting som jag försöker dölja inför andra människor. Fast jag skriver det här, så att andra kan se, i hopp om att de ska förstå vad förslags människa jag är och lämna mig ifred. Inte för att jag vill det, men det är bättre för dem om dem inte umgicks med mig. Bättre om dem bara ignorera mig. Dem skulle bli mycket gladare då, om inte jag fanns.

Önska jag kunde ta självmord, så att jag slapp känna såhär, och förstöra för andra människor hela jävla tiden. Jag förtjänar inte allt det jag får, de kompisar jag har. Förtjänar ingenting. Andra försöker vara förstående för min depression, min ångest, men de borde inte behöva må dåligt bara för att jag gör det.

Har just nu lusten att ta fram en sax, eller skruven i badrummet och skära mig själv. Det här är första gången jag skriver det såhär tydligt, så att ni förstår, men jag orkar bara inte hålla det gömt längre. Varför inte visa något som man vill att andra ska se? Varför inte visa andra hur ful jag är på insidan? Dem förtjänar att veta hur förstord jag är.

Att jag kanske snart kommer försvinna. Dö. Att jag inte är så glad som jag var en gång i tiden. Jag har förstört det för mig själv. Och jag har inte tillräckligt med ork för att fixa det igen. Jag är inte ens säker på om det går.
Det finns så mycket som är fel på mig, så mycket som gör mig till den fula person jag är.

Skit i det där, jag är på bra humör nu.



Even the strongest of us can break. But some are already broken, and have always been.

Keith Urban - Tonight I want to cry

Hade lite kul med att göra det här testet ja...

ANTAL:
70. Personer du älskar? – Vet inte...
71. Personer du hatar? Tycker illa, hatar ej ;)
72. Personer som sagt jag älskar dig? - Några...
73. Personer du hånglat med inom en 24-timmars-period? – Inga...
74. Glassar du ätit på en dag? – 2
75. Festivaler du varit på/ska på detta året? – None.
76. Gånger du haft minnesluckor? -  Eh, många?
77. Piercingar har du? – Öron, men ska få snake-bite. Yay!
78. Personer du saknar just nu? - Väldigt många, vissa som jag inte borde sakna.
79. Gånger ditt hjärta brustit? – Många... Hehe, tror jag...

VEM:
80. Vill du kyssa nu? - Hemligt. Nananana ^^
81. Ska du träffa imorgon? – Jenny och Gabbi. Kanske fler...
82. Sjöng du senast för? – Mig själv xD
83. Hade du senast en msnkonversation med? - Emma.
84. Spelade du tv-spel med senast? – Nobody.
85. Vill du ta med på en romantisk resa nu? - Ingen. Någonsin!
86. Vill du kasta en sten i huvudet på? - Tror du jag avslöjar det eller?
87. Förtjänar att dö? - Eh... Jag? Hehe xD
89. Vill du sova brevid inatt? - Hemligt igen... (Ler belåtet.)

VAD:
90. Gör dig glad? – Mina vänner ofc.
91. Gör dig ledsen? – Mycket xD
92. Vad vill du helst göra nu? – Vet inte...? Ingenting.
93. Önskar du att du slapp göra? – Sova...
94. Vill du ha nu? - Very mucho xD
95. Önskar du dig i födelsedagspresent? – Hmm.. JAG SKA FÅ EN TATUERING :D
96. Längtar du till? – Någonting långt borta.
97. Tycker du om dina betyg? - Nej, vill ha MVG i allt. Då är jag nöjd.
98. Ångrar du i ditt liv? – Väldigt mycket, ja.
99. Är det bästa som har hänt dig? – Jag ska nog säga mina vänner :)

Natalie Merchant - My Skin
Your face say these promises
Whispered like prayers
I don't need them
Because I've been treated so wrong
I've been treated so long
As if I'm becoming untouchable

Imogen Heap - Useless
I feel so useless.

Kan inte sova. Har ångest, oroar mig fortfarande för matteprovet. Det är svårt att andas, det kniper ihop i lungorna och magen. Som om en osynlig kraft satt sig på mig. Jag hatar känslan. Och ingenting hjälper mot det, utan måste stå ut med det tills det försvinner. Vilket brukar ta ett tag.
Hela min kropp skakar och jag vill dö. Jag är ledsen för att jag klagar här på bloggen så mycket, men på något sätt känns det bra, som om man pratar med en människa, fast han/hon håller tyst, och dömer inte. Bara lyssnar. Låter mig prata, och vara mig själv. För jag kan inte vara det bland folk. Det är alltid någonting jag fejkar. Och jag skäms över mig själv, för att jag inte vågar vara mig själv. Att jag inte vågar någonting överhuvudtaget.
Det finns mycket som jag önskar mig. Så mycket jag önska jag kunde ändra. Vad jag än säger, så ångrar jag mycket. Jag ångrar att jag inte tagit självmord, jag ångrar att jag blivit vän med många underbara människor, och jag ångrar jag förstör för dem. Jag ångrar att jag inte visar tillräckligt med kärlek till familj och släkt, att jag inte kan lita på dem. Jag ångrar att jag inte kan lita på någon. Jag ångrar att så mycket i mitt liv gått fel, och att allting är mitt fel.
Jag ångrar att jag inte vågar säga ifrån, säga min åsikt. Jag ångrar att jag är som jag är. Jag ångrar att jag är så svag och patetisk. Att jag inte har någon lust med någonting. Jag ångrar att jag bara äter, äter och äter och att jag inte tränar.
Jag ångrar mycket, men jag säger aldrig det. Men nu är det sagt. Det är ute, men det gör inte allting bättre. Ingenting gör det bättre.
För jag orkar inte bli bra, må bra. Jag orkar inte med livet. Jag orkar inte med hur jag sårar så många genom att vara såhär.
Jag orkar inte.

Dashbord Confessional - You have stolen my heart

 - Everything you want, I can give if you would let me.

Jag tyckte det var superkul, eftersom jag var med två underbara människor. Yay! Jag tror faktiskt jag kan få VG i orientering tack vare dem två.
Och jag var lite (understrucket hundra gånger ;) högljudd. Men bara liiite.
Tror även jag kan sova gott i natt. Men nu ska jag kolla några bloggar, duscha, borsta tänderna och läsa lite innan jag går och sover.
Pussi, Pussi!

Do I deserve you? I don't believe I do, after everything I've done.

White lace, dark specks of blood.
Blonde hair, dirty and lank.
Blue eyes, empty of life.
Petite body, bones protuded.
Pink lips, chapped and dry.

Churning stomach, pain and despair.
Clogged throat, too hoarse to scream.
Spidery fingers, clutching a letter,
matted with age and grime.

Beautifully curved words,
almost gone.
Just like her.

Locked inside a cage,
I try to escape.
A shrilling scream reaches me,
and I turn just in time to see.

A tortured soul.
Lying there in a puddle of blood,
scratching her face, 
her body encased in ripped lace.

And I know,
that someday that will be me,
lying in a puddle of blood,
encased in the lace,
that was my happy day to be.

Jem - 24

It's over tonight.

Jem - They

And it's ironic too.

I need the pain,
to know that I am alive.
I need the pain,
to show how much I don't deserve life.

I refuse to cry,
because I don't need your comfort.
I refuse to cry,
and show everyone how weak I am.

I would gladly kill myself,
if it wouldn't hurt the people around me.

I don't want your help,
because I like myself,
suicidal and all,
just fine.

Hiss:

♥ Höst
För vem älskar inte de snygga bilderna man kan få och den underbara kylan. Och hur mysigt är det inte att på kvällarna mysa i kvällen med en film medans regnet smattrar mot fönstret.

♥ Musik 
Älskar när jag hittar nya bra låtar, eller när man hör någon gammal favorit som påminner en om gamla goda tider.

♥ Flummigt humör 
Då man skrattar åt allting och kommer på världens knäppaste idéer.

♥ Skriva 
Att skriva böcker,noveller, dikter, vad om helst är hur roligt som helst. Även lugnande.

Diss:

♦ Skolarbete 
Vem hatar inte tanken på att plugga på helger? Eller uppsatsskrivning? För vem vill spendera sin helg med läxor?

♦ Städning
Jag hatar varje Söndag, då man måste städa hamsterburen och rummet. Inte jobbigt alls, men väldigt tråkigt.

Idag var skolan helt okej. Förutom att jag hade lite ont i huvudet och halsen. Vill faktiskt inte bli sjuk just nu, när det går så bra i skolan!! (Ja, vi fick våra omdömen.)
I alla fall, första lektionen var slöjd, och jag ritade klart mönstret till min väska. Gjorde det helt själv! O.o
Sedan hade vi en massa andra lektioner...
Och sedan var jag med Sara. Det finns ett ord för att beskriva det hela! FLUM! Love it.

...

I fucked Voldemort.

...

Me too!

...

Och jag kom på vad jag ska vara på SPEX fotot. Mohahahaha! (Evil laugh. Imagine Voldemort in a pink dress, dancing Waltz with Dumbledore. Japp, det har ALLT med saken att göra...)
Är på flumhumör, och sitter och skrattar för mig själv. Mhm.

Bye bye! (Vinkar frenetiskt!)




Yay! Första passade bra till vårt samtal. Den andra var bara rolig. Hittade massor av roliga bilder m. Voldemort på... Ahem... Google.